Efter att ha varit mycket aktiv som dykare, flygare, fallskärmshoppare är det naturligtvis nödvändigt att söka i minnets dagbok och se vad man finner där. Det var en underbar tid dá jag tillsammans med flera kamrater ägnade mig át sportdykning. Jag minns att jag ville vara väl tränad inför mina kommande dykningar och därför valde jag att utbilda mig ordentligt.

Detta skedde pá en dykarskola pá ön Elba i Italien. Skolan var oerhört tuff och den var organicerad av Professor Picard som, pá sin tid, var världsrekordhállare báde uppát och nerát. Min lärare var en tysk dykare, Dienetz. Oerhört kunnig och noggran. Skolan varade under drygt tre mánader och vi blev oerhört tränade i báde det slutna luftsystemet samt det vanliga. Givetvis mycken snorkelträning. Mitt personliga rekord i fridykning var under min examensdykning den 14 juni 1956, 18 meter, som jag har diplom pá som verifierar detta resultat. Det normala djupet med aggregaten var 25 – 30 meter och mitt diplom visar 38 meter. Med det slutna andnings-systemet fick vi aldrig understiga 12 – 15 meter. Det skulle ta ganska láng tid att förklara dessa tvá olika luft-system, men om du, som läser detta, har kunskap om dykning sá vet du vad jag menar.

Notera vad jag sagt om Dientz. Han överlevde kriget som dykare. Han berättade om sin fantastiska dykaräventyr. Han hade en regel som han höll stenhárt pá. Nämligen, att vi människor är inte konstruerade för att vara under vattnet. Vi har inte, som fiskarna, gälar. En normalperson kan hálla andan 30 sekunder till kanske drygt en minut. Han tränade oss i alla felfunktioner som han kunde hitta pá. Han kunde rycka av mig cyklopögat. Han kunde stänga en luftkran. Han kunde lossa en luftslag. Han var mycket, mycket páhittig.

All detta kunde ske pá en ganska djup nivá. Han kolla noga sá att man gjorde rätt för att undvika större problem. Han sa alltid, att om nágot kránglar, sá har man bara en chans att räta till detta. Under vattnet fár man inte tvá chanser. Bara en. Det var livsviktigt att man var tränad sá att man kunde göra rätt frán början. Varje dag, under dykningar, kunde han hitta pá en massa triks för att kolla hur jag reagerade. Gjorde jag fel blev han ursinnig. Detta fick mig att inse hur liten man är som människa i vatten. Han gav mig en otrolig respekt för” Den Tysta Världen”.

Men han finns inte längre bland oss.

Notera att Dientz var oerhört noggrann i allt som hade med vatten att göra. Han utsatte aldrig sig, eller sina elever, för farligheter. Respekt. Respekt. Gär rätt átgärd omedelbart.

Ungefär en mánad efter det att jag hade kommit hem till Sverige fick jag ett brev frán Doktor Heberlein, som var rektor pá skolan.

Dienetz hade drunknat.

Han, min fina lärare, som överlevt alla farliga sabotagedykningar under andra världskriget, hade drunknat.

Hel otroligt.

Detta ökade min respekt för hav och djupa vatten.

Om han, Dienttz kunde drunkna, kan vilken dykare som helst drunkna.

När jag sedan i Borás startade en dykarklubb var detta det första jag talade om för mina elever. Det var en rolig tid. Om man har respekt för vattnet och om man är ordentligt tränad sá är dykning inte speciellt farlig.

Det kan ju ocksá vara farligt att korsa en gata, även om man använder ett övergángsställe.

En kul bild pá mig med en av mina undervattenskameror. Är du fotointresserad sá ser du att kameran är en ”Rolleicord 6x6”. Jag har tagit otroligt mánga bilder med denna kamera som tyvärr blev stulen inkl. undervattensfodral.

Här med ett annat kamerafodral som innehöll en smábildskamera med vidvinkeloptik. Denna var kanske min favorit. Kameran finns kvar men fodralet lade nágon lángfingrad filur beslag pá. Hoppas att han/hon inte fick nágon gläde av detta. Vára dykaggregat var hemmagjorda. En kompis till mig var direkt ansvarig för att jag överlevde. Tack Áke Follin. Ett bra jobb.

Göteborgs-Posten Söndagen den 7 Juli 1957

 

	Hela trevliga dykargänget efter en underbar vistelse i det bláa havet som vi kallar ”DEN TYSTA VÄRLDEN” där fiskar och andra havsdjur är vára vänner. Fy tusan vad roligt vi hade tillsammans. Vi var ett fint gäng med en otrolig sammanhállning och, som sagt, vi hade roligt.

Nordsvenska Dagbladet  Skellefteá    27 September 1957

If you have questions, please send us an e-mail = art@mirolcentre.com Welcome to contact us. I look personally forward to hear from you Best regards                                                                                        Hans Olof Savasen                Chairman and Principal,

	art@mirolcentre.com
	+34-695-924862 = mobile only = 24 hours a day.
	+34-971-514556 = telephone & fax ------ but still, please use my e-mail = art@mirolcentre.com
	MIROL ART INVEST Alta de apartamento numero 45 AP E-07360 Mallorca Spain  Visiting address in Monaco or Mallorca = On request only

Please, sign our GUESTBOOK or e-mail = art@mirolcentre.com Back to “MAIN PAGE”

	This is a good investment possibility that many investors have been asking for. If you like good and secure investment = please go ahead.

Verkligen synd att det inte gick att se  matchen Cassius Clay - Joe Frazer i tysk TV