|
Dyr konst. Peter Dahls tavla ”Stolta stad” såldes nyligen för rekordpriset 5,7 miljoner kronor. ”Det är förstås roligt för mig att min konst uppskattas”, säger han. 5.7 miljoner kronor |
|
Cecilia Hagen möter....Peter Dahl
Din norska farmor, som du ofta besökte när du var liten, bodde granne med Edvard Munch.
Berätta, hur var han?
– Det vet jag inte. Han bodde bakom en hög, mörk granhäck.
Jag såg honom aldrig, vad jag vet. Jag var bara fem år när vi lämnade Norge och när vi kom tillbaka efter kriget var han död. Men min farbror var god vän med honom. Munch köpte en bil, men tyckte det var så otäckt att åka i den att han lät den stå i trädgården och en gång i veckan satte han sig i framsätet och tutade.
–
Du mötte honom inte, men han fanns där. Och visst har
han influerat dig starkt?
– Ja, jag såg hans bilder
tidigt. Sögs in i dem. Han har betytt mycket för mitt måleri. Han är en av de
verkligt stora. Dessutom kom han från Norge som jag.
–
Är du svensk eller norrman?
– Jag är skandinav. Eller
snarare stockholmare.
–
Möjligen har två av hans mest
kända verk, ”Skriet” och ”Madonna”, just bränts av tjuvar. Är det att beteckna
som en katastrof?
– Det är förstås barbari. Jag
är emot dödsstraff så därför anser jag inte att gubbarna som gjort det också
borde brännas, annars hade jag tyckt det.
–
Jag vet inte vad man får ge för ”Skriet”, men din
”Stolta stad” såldes alldeles nyss på Bukowskis vårauktion för 5,7 miljoner,
all time high i Sverige. Hur kändes det?
– Det är förstås roligt för
mig att min konst uppskattas. Och lite tjänar även jag på det, trots att det
inte var jag utan min gallerist Carl-Axel Valén som var säljaren. Konstnärer
har en ”droit de suite” som det heter, på sina egna verk. Fem procent. Så nu
har jag fixat årslönen. Men det var framför allt mina bowlingvänner som gladde
sig åt mitt rekord. Och frågade om jag tyckte att det var lika mycket värt som
300 poäng, strike varenda gång, i bowling. De är konstnärer, nästan allihop. i
min ålder. Vi kan tänkas ändra namn till ”Geronterna”.
–
Varför satte just ”Stolta
stad” rekord?
– Många tycker om den, den har
visats offentligt i ett otal sammanhang. Jag är själv mycket förtjust i den och
att måla den är bland det roligaste jag har gjort. Den skulle bli en förlaga
till en gobeläng åt Riksdagen och hade inte behövt vara så detaljerad, men jag
kunde inte låta bli. Den är stor och en annan av mina stora tavlor som gått högt
är ”Borgerlig bakgrund” som Per Gessle köpte för över en miljon för ungefär fem
år sen.
–
”Förlöjligar gärna den
borgerliga livsstilen”, står det om dig i Bonniers Lexikon. Stämmer det ännu?
– Det är en förenkling. Den
borgerliga livsstilen har många fördelar och många nackdelar. Lever man i en
borgerlig familj som barn kan den kännas kvävande, men är man inte där så
längtar man efter tryggheten och den mysiga stämningen som fanns där. Gräset är
som vanligt alltid grönare på andra sidan staketet.
–
Du har alltid varit politisk, socialist. Vem kommer du
att rösta på om ett år?
– Det vet jag inte. Jag litar
inte på politikerna alls. Det blir nästan samma soppa vem som än sitter där och
styr.
–
Härförleden listade Nisse Schwartz Sveriges tio värsta
konstbråk. Du var på plats nummer fem med det bråk som uppstod då polisen i
Göteborg beslagtog din oändligt kända målning av kungens mamma, prinsessan
Sibylla, som drar upp klänningen och visar ett naket underliv för en man med
blottad, erigerad snopp. Skulle du kunna göra motsvarande bild med Silvia i
dag?
–
– Nej, det finns ingen som
helst anledning. Prinsessan Sibylla sympatiserade med nazisterna och delade i
Krylbo ut presenter till tyska soldater ombord på de transittåg som gick till
det ockuperade Norge. Silvia, däremot, är fantastisk. Jag är inte rojalist, men
jag tycker vi ska behålla monarkin, för i de nordiska länderna, alla monarkier,
har demokratin fungerat bra.
–
Det var den Sibylla-tavlan 1970 som gjorde dig berömd,
eller hur?
– Nej, men herostratiskt
ryktbar och det var inte särskilt roligt. Fast i dag skulle den ha betraktats
som ganska oskyldig.
–
Vad gjorde dig då folkkär?
– Det var nog mina stora krog-
och dansmålningar i Bellmans anda från 1982. Det kommer massor med folk när de
visades.
–
Du har aldrig följt
tidstrenderna i din målning utan målat efter eget sinne. Vad anser du om den
nutida svenska konsten?
– Så länge jag minns har den
alltid varit mycket inriktad på att alla ska måla likadant, osjälvständigt.
Riktiga konstnärer målar ju åt sig själva och sen blir de glada om andra
uppskattar vad de gör.
–
Att vi svenskar i genomsnitt
känner till så få av våra konstnärer, beror det på att de är usla eller på att
vi inte är intresserade?
– Det beror på konstkritiken.
Kritikerna skriver för varandra och för utländska specialister och hoppas på
att bli chefer för olika museer. Inga andra orkar läsa det där.
–
Är kanske måleri, likt opera,
en konstart på väg att bli förlegad?
– – Nej, skaparlusten har funnits sen mänsklighetens barndom och kommer alltid att finnas.
–
Du har ofta sagt att du
känner dig befryndad med Bellman och att om du levt på hans tid hade ni säkert
suttit på krogen och klunkat rött vin med pimpinella ihop. Du var förut en
mycket frekvent krogkund. Har det ändrat sig?
– Lite grann. Det var när jag var ogift. Då gick jag så ofta på KB att jag ringde dit och sa till om jag inte skulle komma.
–
Du älskar kvinnor, eller
snarare kvinna numera, och du har alltid varit älskad av kvinnor. Men stämmer
din kvinnosyn med den som anses vara den för ögonblicket korrekta?
Det kan jag inte tänka mig. Jag är inte
feminist. Säger Persson och alla de andra att de är det, då vill jag inte vara
det.
–
Är du den lilla gossen som
påpekar att kejsaren är naken?
– Det är möjligt. Men jag
tycker det känns skrytsamt att säga det.
–
Vad målar du för ögonblicket?
Har den stroke du fick för ett drygt halvår sen påverkat ditt arbete?
– Ja. Jag orkar inte lika
mycket. Jag blir jättetrött. Allting blir så segt. Jag går sämre, jag ser
sämre. Jag målar varje dag, men så intensivt som förut. Fast jag gläder mig mer
åt saker som är tråkiga än jag gjorde förr. Jag uppskattar allt, bara jag slipper att ha ont.
–
|
Peter Dahls tavla ”Stolta stad”. |